Main menu:
4. HÄSTENS KROPPSSPRÅK OCH BETEENDE
Hästar:
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Hästar är gjorda för att kunna röra sig mycket och att kunna se långt omkring sig. I frihet strövar de omkring och äter stora delar av dygnet. Det viktigaste fodret är gräs eller hö eller hösilage. De tål både kyla och värme bra och anpassar hårremmens (pälsens) tjocklek efter vädret. På vintern har de en tjock och lång vinterpäls, och på sommaren en kort tunn sommarpäls. Regn och blåst tål de mindre bra än kyla.
SIDA ETT: Hästar är flockdjur. Hästar som är kompisar.
Bild 1: Hästar är flockdjur och trivs tillsammans.
Bild 2 och 3: En del hästar blir riktiga vänner, och trivs tillsammans i både hage och stall.
Bild 4: En nära vän får stå mycket närmare intill sin kompis, än vad andra hästar kan göra, utan att någon av dem blir irriterade.
Bild 5: Hästvänner står ofta och kliar varandra.
SIDA TVÅ: Är hästen avslappnad, upphetsad eller otålig?
Bild 1: En avslappnad häst sänker huvud och hals och låter öronen hänga lite.
Bild 3: En häst som höjer huvud och hals och spänt spetsar öronen, är vaksam och beredd att fly.
Bild 2 och 4: Om hästen blir upphetsad över något, (kanske för att det finns något skrämmande i omgivningen, eller för att den är glad över att komma ut i hagen) så kan den trava iväg med stora steg, högt huvud och svansen i vädret. Ibland blåser den tydligt ut luft genom näsborrarna som en kraftig frustning, och spetsar öronen mot det som skräms.
Bild 5 och 6: Om en spänd och vaksam häst inte kan trava iväg kan den bli otålig. Då kan den trampa runt på stället, eller börja skrapa med frambenen. Den kan också nafsa eller buffa på sin skötare.
Andra anledningar till att hästen blir otålig är att den är ensam i stallet och vill komma ut till de andra hästarna, att den vill ha foder, eller att den har tröttnat på att stå stilla.
SIDA TRE: Hästar är nyfikna.
Bild 1: Hästar är nyfikna av sig och kommer gärna fram för att hälsa.
Bild 2: Hästar är också nyfikna på det som händer i omgivningen. Här är det en höna som promenerar omkring utanför boxen och måste undersökas.
Bild 3: Hästen har fått syn på något spännande. Den lyfter huvudet och tittar åt det hållet med spetsade öron, för att kunna uppfatta eventuella ljud.
Bild 4: Även människor som beter sig underligt är spännande, och måste undersökas...
SIDA FYRA: När hästen vill vara i fred.
Bild 1: Om hästen vänder bakdelen mot dig så vill den vara ifred.
Bild 2: Respekterar man inte att låta hästen vara i fred, så kan den lyfta ett bakben för att hota.
Bild 3: Och hjälper det inte att hota genom att lyfta ett bakben, så kan hästen sparka bakut.
Bild 4 och 5: Ett annat häst för hästen att visa att den vill vara ifred, är att den vänder bort huvudet. Speciellt om man klappar eller borstar den och den tycker att det blir "för mycket".
SIDA FEM: När hästen blir irriterad.
Bild 1: Hästar visar ofta att de blir irriterade genom att stryka bak öronen. Det är ett annat sätt att hota. Den här hästen vill äta i fred och är irriterad på den andra hästen som står för nära.
Bild 2: När inte den andra hästen flyttar på sig frivilligt, gör han ett utfall mot den. Då börjar den flytta på sig.
Bild 3: Hästen som går först här är irriterad. Det ser man på det höjda huvudet, att öronen ligger bakåt och att svansen höjts mer än normalt. Orsaken är att hästen bakom går för nära. Men hästen bakom ser inte irriterad ut, bara uttråkad -
Bild 4: Även den här hästen är irriterad. Ansiktsuttrycket är det samma som på den lilla hästen på förra bilden, och svansen svischar irriterat. Orsaken är den spända ryttaren, som har en hög och hård hand samtidigt som hon klämmer om med skänklarna (benen) runt hästen. Det blir obehagligt för hästen, och därför blir den irriterad.
Bild 5: "Kom inte för nära, jag vill stå ifred", säger den här hästen. Här är hotet tydligare, med tätt bakåtstrukna öron och något öppen mun.
Bild 6: Den här hästen är irriterad när skötaren borstar under magen, kanske är den "kittlig" och har spända muskler här. Eller så borstar skötaren för hårt, löst eller okänsligt. Hästen kosparkar med ena bakbenet för att visa sitt missnöje.
SIDA SEX: När hästen hotar att bita. Varför hästar blir hotfulla mot människor.
Bild 1 och 2: Om inte det hjälper att varna genom att stryka bak öronen, så kan hästen göra sig beredd att anfalla med tänderna. Öronen är tätt bakåtstrukna, munnen vidöppen och näsborrarna ofta hopskrynklade. Då ska man akta sig, och absolut inte gå i närheten av hästen.
Bild 3: Hästar kan även hota sin skötare. Här ser man att hästen har övertaget, för skötaren ryggar tillbaka, kryper ihop och ser rädd ut. Man ska aldrig visa hästen att man är rädd. För att hästen ska få förtroende för människan ska man vara lugn, säker och orädd. Då accepterar hästen lätt människan som ledare, och känner sig trygg.
Bild 4: Här ser både häst och skötare osäkra ut. Hästen är inte hotfull, bara osäker, kanske för att den känner att skötaren är osäker. Det är inte så bra utgångspunkt, eftersom det kan inbjuda hästen till att testa vem det är som bestämmer. Är skötaren osäker får hästen ledarrollen i stället.
Bild 5 och 6: En annan anledning till att hästen vill nafsa eller bita, kan vara att den är van att få "godis" ur handen. Ge aldrig hästen något ätbart i stall och hage (förutom foder vid utfodringstidpunkten förstås) -
SIDA SJU: Öronen kan vara bakåt utan att hästen är irriterad.
Bild 1: Bara för att öronen ligger lite bakåt behöver det inte betyda att hästen är arg eller irriterad. Den här hästen står avslappnad med slappa öron medan den blir klippt.
Bild 2: Den här hästen njuter av att bli kliad i pannan. Öronen är avslappnade och ögonen halvslutna.
Bild 3: Den här hästen står och vilar, med slappa öron och hängande underläpp.
Bild 4: En vanlig ställning när hästen står och sover, den hänger med huvud och öron, och vilar med ena bakbenet.
Bild 5: Den här hästen är sjuk, därför ser den ledsen och hängig ut.
Bild 6: Den här hästen har ont i musklerna när skötaren rör den. Den visar att den är irriterad med bakåtstrukna öron och ledsna ögon, men också att den har ont genom att krypa ihop med bakdelen. Fortsättar man att trycka lika hårt på musklerna kanske det gör så ont att den försöker bitas eller sparka, om den inte kan komma undan på annat sätt.
SIDA ÅTTA: När hästen blir rädd.
Bild 1: Om det plötsligt dyker upp något skrämmande kan hästen tvärstanna. Den är både vaksam och nyfiken, det ser man på de spetsade öronen.
Bild 2: En häst som blir skrämd kastar ofta upp huvudet. Att den är rädd och orolig ser man på öron och ögon.
Bild 3: Rädda hästar kan vägra att röra sig ur fläcken. Det blir inte bättre för att man drar i tyglarna, det kan i stället få hästen att kasta sig bakåt. Står man framför hästen och tittar den i ögonen påminner man om ett rovdjur och det kan också skrämma hästen.
Bild 4: Blir hästen riktigt rädd för något som plötsligt dyker upp (som dessa grävlingar på bilden) kan den kasta sig åt sidan. Då gäller det att man själv bibehåller lugnet, så att man inte skrämmer hästen ännu mer. Stegrar sig hästen ska man hålla i manen och luta sig framåt.
Bild 5: Eftersom hästar är flyktdjur kan det hända att de galopperar iväg en bit om de blir skrämda. Håll i manen och titta framåt. Är man själv lugn så brukar de stanna ganska fort igen.
SIDA NIO: Rädda hästar -
Bild 1: Den här hästen har tvärstannat framför ett dike som den inte sett förut, och som den tycker ser läskigt ut. Bestraffar man då hästen så lär den sig att diket är farligt. Det bästa är att låta hästen stanna och nosa och undersöka det som är läskigt. Om den har förtroende för ryttaren går den då sedan ofta framåt av sig själv.
Bild 2: Om hästen inte vill gå, är det bästa sättet att få hästen över diket oftast att sitta av, och själv gå före för att visa att diket inte är farligt. Man kan också använda sig av en annan van häst som rids framför som "draghjälp".
Bild 3: Försök att gå vid sidan om hästen, och var beredd på att hästen kan ta ett hopp över diket de första gångerna. Det kan vara bra att gå fram och tillbaka över diket några gånger tills att hästen har vant sig och går över utan att tveka, då har den lärt sig att det inte är farligt till nästa gång.
SIDA TIO: Hur hästar hälsar på varandra.
Bild 1: Främmande hästar hälsar på varandra genom att sträcka fram hals och huvud och nosa på varandra.
Bild 2: Ibland behöver de ta reda på vem det är som bestämmer.
Bild 3: Ibland blir de ganska fort kompisar och börjar beta tillsammans, speciellt om det bara är de två hästarna som går i samma hage.
Bild 4: Hästarna nosar på varandra och "blåser upp sig" för att imponera.
Bild 5: Hästen till vänster visar aggressivitet genom att slå med ett framben eftersom han vill försvara sin flock.
Bild 6: Han fortsätter att hota och tvingar den andra hästen att (retirera) dra sig bakåt.
Bild 7: De vänder bakdelarna mot varandra och är beredda på slagsmål om vem det är som ska bestämma.
SIDA ELVA: Hur man går in till en häst och hälsar på den.
Bild 1: Innan man går in till hästen ska man prata med den och få den att flytta sig åt sidan.
Bild 2: Gå in till hästen på vänster sida. Att hästens öron är vridna lite bakåt beror på att den lyssnar på skötaren, den är inte irriterad.
Bild 3: Om hästen är ovillig att flytta på sig måste man vara bestämd. Kom ihåg att om du får hästen att flytta på sig är det du som bestämmer. Om hästen flyttar på dig är det hästen som bestämmer.
Bild 5: Sträck fram handen försiktigt, så att hästen får nosa på dig. Den här hästen är fortfarande lite avvaktande så den behöver få lite tid på sig att nosa och undersöka dig.
Bild 6: Den här hästen är trygg med sin skötare, och ser avslappnad ut.
Bild 7: Ibland vill hästen nosa i ansiktet. Det kan den få göra. Men du ska aldrig pussa den på mulen, då kan den "pussa" tillbaka, dvs nafsa.
Bild 8: Du ska inte heller låta hästen "tugga" på dig. Den här hästen är lite väl närgången, så då måste man säga ifrån så att den behåller respekten för människan.
Bild 9: Den här hästen ser också ut att vara god vän med sin skötare, och vilar huvudet mot hennes axel. Låt dock aldrig hästen buffa på dig eller "flytta runt" dig, då är det ju hästen som visar att det är den som bestämmer.